Som om det var igår,

men ändå som evigheter sen vi sågs.


Fyra hjärtan nu till våren.


Inbäddade bland pärlhyacinter och annat blomster.


Det där nu till våren, är just nu alldeles snart.



I år blir det ett stort grått, finns ju inga i blått.



Hatar den här förbannade dagen, men jag kan inte längre fly.


Dags att ta itu med den nu.



Totalt meningslöst att stå där och babbla med en sten,

som för övrigt har blivit sned, jävla stormen Gudrun.


Blir förbannad när jag tänker på att du eller det som var du,

ligger där i en ful urna och bara dammar.



Fast mest av allt känner jag bara en stor jävla svidande sorg.