Jasså du.

Trodde du verkligen att det skulle bli så lätt att sluta sig från jing och jang och söka fördomars kärlek i popularitets hjärtan?

Jag kanske förstår.

Dagens ungdom är ju sådan. Skyll allt på mänsklig fakta som verkligheten inte har några som helst problem med att ta in.

Men ändå.

Famlande efter grundtankar, dvs de enda som du alltid haft som regler i ditt liv, du tänjer dem, över gränserna. Du drogar dem.

Snart borta.

Om inte det redan skett. Du fräter skadan själv. Det är inte bakterierna. Det är blodkropparna som inte orkar, kommunisera, bry sig.

Och då kommer vi till mig.

Skrapandes på den, du skapat, blanka ytan. Vart tog dina brister vägen? Utan dem vet jag inte längre om jag kan kalla dig människa.

Du väljer.

Hela tiden. Att bli bortvald är lite av en föråldrad tradition som med åren tränger samvetet allt längre ifrån.

och på din fråga är svaret nej.

Det är inte bara dig det går ut över.