Allt ditt snack om mitt och ditt och allt ditt snack om allt som varit vårt. Allt ditt tal om allt som fanns och allt ditt tal om det som ej finns kvar. Det kan jag inte sväja. Det kan jag inte svälja.

Det du sa det sårade mig och det jag sa det sårade nog dig. Men såret läkte aldrig mer och ärret sårar mig dess mer idag. Det kan jag inte svälja. Det kan jag inte svälja.

Välja sida välja plats och välja bland allt det där som förr var vi. Välja läger välja tält och välja sten att sitta på bredvid. Det kan jag inte svälja. Det kan jag inte svälja.

Men framför allt så är det stoltheten, min egocentriska balansgång på linan av kompisar, min självdestruktiva arrogans, som jag inte kan svälja. Det kan jag verkligen inte svälja.

 Förlåt.