Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En pojke frågade mig här om dagen, i ett skolprojekt syfte eller liknande, vad jag tyckte var bäst med/här i livet. Jag svarade efter någon minuts betänkande, vänner. Det här hade jag inte funderat på p&a


Livsincitament

 

tid föpassad beroende inte-mig personer                                              förgängligt har känslor kallats

gröna fläckar på min själva semiotiska perception                                      icke-existerande farvälet repteras i mitt huvud

kan man frysa ner sinnestillstånd                                                               förtära tina upp krama om skratta åt leka med kasta ut slå sönder banka in i skallen ett stort jävla känsloutbrott i glasstrut slicka på varma sommardagar

kanske fungerar nervkomplikationer resväska i hand nycklar till det nya dörren nya låset ny stad folk vänner relationer

Glömde bort att leva

Det var skönt

 

Men insikt om förlorad kärlek om ditt hopp om VÅR kärlek

ditt hopp om ER kärlek som dog

Mitt hopp om att DIN kärlek tystnad för alltid

                                                 slippa ångest slippa svartsjuka slippa andra snygga jävla killar med muskler i din famn på mina synspeglar i badrummet tvättar händerna med tvål för att få bort trycksvärta från mitt avskedsbrev avskedstvål avskedsspegel som reflekterar en glömd och otrolig historia som var omöjligt sanningsenlig

I gråsonen min gröna irisring

finner jag blottad själ                                                                      förtvivlat spjärnar emot tanken på att känslor funnits finns kommer återvinnas letar '

incitament för livstecken

Promenad längs snötäckta snösmältande gräsmattor i studentkvarter med solsken och avgaslukt blå himmel och tentaplugg

Inser att vänner är livet

Inte livet som strävar efter vänner

tack till er som valt att bli mina                                                                   som accepterar mig som den syniskt tillbakablickande kärleksförkastaren jag är och som uppmuntrar mitt själva Jag det är NI som är världen. NI som bortser från mina känsloutbrott pluggtrötthet omotivation kansiga påhitt och dagar man önskar att jag bara kunde hålla käft

finns kvar skara männiksor bredvid mig

Och ni ska veta att jag tänker stå bredvid Dig

Om det behövs ett livsincitament

 




Fri vers av RiJoKu
Läst 521 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2010-03-16 22:42



Bookmark and Share


  Little missSunshine
Den känns väldigt laddad.
Det bara kommer mer och mer hela tiden.
Väldigt rak.

Jag gillar den skarpt.
2010-05-03
  > Nästa text
< Föregående

RiJoKu
RiJoKu