Kan inte sluta tänka tillbaka

på den kalla grop du slängde mig i

när vi så satt bredvid

som vi brukade göra

Du nuddar lätt min hand

börjar förklara

hur du tvivlat så länge

på dig och på mig

hur det till slut har närmat sig

för dig att säga nej

Du ville inte tveka mer

ville inte ta utan att ge

med tårar på kind gick till bussen

Och även fast du ringde mig då

kändes du totalt frånvarande

lång kändes vägen jag gick

Mycket längre kvar att gå

och om du sitter bredvid eller finns framför mig

är det som att vara själv

Var tog det fina i kärleken vägen

i den bistra minut

då min fantasi abrupt tog slut

Jag erkänner det händer nästan varje kväll

att jag gråter mig till sömns

att jag tänker på dig och på allt som kan och kunnat bli

att jag vaknar av mardrömar i vilka jag ser dig segla förbi

jo jag har kommit in i en period jag hoppas dör ut

att den stannar upp försvinner

och det gör den troligtvis när livet tar slut

jo så känns det just nu att det inget är värt (livet)

när det lämnat mig det jag håller kärt