du öppnar dina ögon

det är som att
riva upp ett sår

huden som separeras

den nya visdomen som tränger in
i din hjärna




¤




skall jag
taga till vara
på min broder?




¤



jag har ett kreditkort på bordet
och en plastpåse i skåpet

jag har en dröm som ständigt minns
det vakna tillståndet


jag har en känsla på repeat
en kontakt i en vägg som inte kan dras ut




¤


jag lyssnar till frosten som sjunger
under mina skor

jag skriver små brev till någon jag beundrar
tänker att det

inte spelar någon roll
om jag dör imorgon

och allting omkring mig
verkar flimra
som en död teve-kanal

plötsligt blir jag osäker

på vilken sida av rutan
jag egentligen är




¤





lungorna fylls med blod
och alla bilder kommer till mig åter:

flickan och skammen

fingret och mödomshinnan

männen som verkade
så långt borta




¤




de döda landskapen
sträcker sig in
i mina sponsrade drömmar nu

produkten jag blivit, och all kärlek
du förlorat
synkar ihop


och någonstans står en främling
på en station

han har kommit för att hämta dig, vännen


men vägen är lång,

han är inte framme ännu


och ditt ansikte är fortfarande tomt



¤




'det är ingen vacker värld'

bror håller döden
i sin hand,
säger:

'se på de missfärgade bergen

och den skeva solen,

inget
av det här

var skapat åt mig,

jag föll över mig själv
var min egen fiende


de skarpa orden
och de våldsamma händerna
som slet sönder min framtid

tillhörde aldrig någon annan
de var alltid mina'



det är ingen vacker värld

och bror lägger stenen
framför mig

sätter sig i sanden



ser upp mot den bleka himlen, en himmel
torr som papper


väntar




¤




men du står ändå där och trampar
säger:
'jag är inte rädd

jag är inte rädd

cha-cha-cha'




¤




han flyter utanför bilden
som en berömd författare, säger: 'jag lovar mannen
en dag
sitter vi inte på soffan här längre

jag ska bli nåt', och hans fingrar
är som rakblad
snittar upp syret mellan oss

han säger:
'jag ska bli nåt'

och jag tycker synd om honom
men tänker inte

böja mig




ligga med honom




senare på natten låter jag honom
kyssa mig i nacken

vi ligger sked på soffan


utanför det blanka fönstret
ser jag månen:

apatisk
död
och ständigt närvarande




¤




jag når dig inte


jag önskar att saker
såg annorlunda ut

att du visste

vem jag var




¤




obducenten hade svårt att identifiera liket

någon hade skurit upp
ögonlock
i nacken, på låret, kinderna


men dödsorsaken fastställdes direkt:


en sten
av rent bibliska mått

hade krossat hans huvud




¤




john-john drar på
sig sin hud
som en kostym,
gör mig sällskap på balkongen

förhårdnaderna
på hans
fingertoppar hamrar
mot aluminiumburk
och när han
talar med william blake, ser jag hans mungipor rycka
som om någon annan
styrde dem


jag betraktar honom
utan hans vetskap, ser solnedgången
suga ner hans ord,
jag hör musiken i hans tal
det bräckliga
som om han väntade
på att någon
skulle avslöja honom




¤




sergels torg och de spruckna skorna

en man skrattar sig till döds

och jag hänger utanför
den där puben,
väntar

men vågar inte gå in




¤




pojken önskar att han kan sjunga
hans tår
bryter havsytan
denna spegel
och han ser sig själv

flytande

oklar:

för första gången på riktigt




¤




det rundade glaset med öl
som blänker
och jag tittar upp

ser hororna vid vegas-maskinerna
de blå strecken under ögonen
light-cigaretterna
och jorges går upp
på scen

micken i hand och guldet i munnen glimrandes
vilken lirare alltså
ikväll ger han sig inte

han väljer låt
på karaokemaskinen

sjunger:

"vänd dig om, det händer
att rädslan klöser sönder mig
och då
ser jag blicken du bär

vänd dig om, glitterblick
ibland faller jag isär

vänd dig om, glitterblick
ibland faller jag isär"


det blir ganska pinsamt
men ett välbekant pirr
någonstans i magtrakten välsignar mitt
beroende

manar mig att fortsätta




¤




en almanacka väntar
på dagen som aldrig kommer
den vilar under skogen, bakom nakna träd och glimrar
i döda löv,
sidor i ett bokslut jag ville beskriva
som en poet
som en älskande människa,
men solen
talar till mig nu

lyser upp mitt ansikte
visar ditt rätta jag

får barnen
att vända sig om
i förskäckelse




¤




han bär den böjda knivens blick
det svarta håret
och den mörka huden
säger:
mannen,
relaxa nu, du behöver inte vara först överallt

och taxin svänger av

jag ser byggnader
bilar och människor
pressas ut från mörkret
deras konturer jag vill vidröra
med tungan

känna smaken av



¤




jag finner mig själv skrattandes
på golvet
i min etta i sköndal

allt högre
allt mer

vridet


och jag slutar
först när min röst gått sönder

när blodet rinner ner
från min hals




¤




sjukhus och den där doften
av död
av förlorat hopp som kröp
i dina näsborrar
och de hala golven

alla ansikten du mötte


cancer
och skit

kräfta, sa din morfar
och knäckte en öl

kräftans vändkrets


hans penis var skrynklig

såg nästan komisk ut




¤




och sakta glider orsaken ifrån dig
som en döende patient
mellan oss i sängen, själva
anledningen
till vår dans

och jag har mitt grepp runt din hals
och du
ditt grepp
runt min




¤




ett hål

vi befinner oss plötsligt
i ett rymdskepp

en oändligt svart rymd

döden, säger pojken

allt det här är döden




¤




han gör sin fred astaire

på trottoaren, dansar
och ler sitt varggrin

jag kan inte hjälpa det, jag köper
ännu mer


och all min skuld
glider undan




¤




jag sluter mina ögon

syr igen såren


inget var på riktigt
allt var en dröm


och när jag somnar


vaknar jag till det jag flytt ifrån




¤



jag ser min sista dikt
spinna ur kontroll
men kroppen dunkar
och orden tolkas efter förmåga
och jag har
spenderat ett helt liv
med att lära mig konsten i
hur man täcker upp




¤










älskling, livet var underskattat
och skönheten

låg inte i betraktarens öga







den låg


trots allt




i ditt hjärta