Idag låg jag i sängen länge kanske tillbringat 15 timmar i sängen sen igår
Tillslut går jag upp vid 11

Glömde att stänga av datorn igår och tänkte att jag måste snegla
på vad som hänt på Poeter.se sen igår kväll

Det som möter mig är en lång rad kommentarer meddelanden
och många applåder försöker skaka sömnen ur i mig fattar inte
att så många människor läst min mörka text

Jag som mest kände mig som en klagomur ett svart offermonster
med massa ångest inuti mig

Alla funderingar om hur framtiden ska bli för mig hur jag ska klara
livet alldeles ensam det är då det börjar koka i min hjärna
och all oro blossar upp

Jag vet att alla har sitt och jag är inte ensam men ibland så är
ensamheten mera påtaglig när man har många saker i huvudet
att tänka på och själv är jag en person som fort tänker
katastroftankar tror alltid att det värsta kommer att hända mig

Känns som om man är fångad i en bur med ett svart mörker
och man inte kan komma ut
Samtidigt som någon står på mitt bröst och vägrar
flytta på sig
Och samma tankar snurrar ändlöst runt

Jag vill tacka er alla för eran uppmärksamhet och värme
ni ger mig här på poeter

Många Kramar Anna-Karin