Av smärta kanske hade det stelnat
och blivit rätt så hårt
Att le kunde det inte bli tal om
när livet var så svårt

Bita ihop hade alltid varit
mannens melodi
Ansiktet hade mörknat och
fastnat sen i stum melankoli

Så en tid i livet utsattes han
för skratt
Hejdlöst runtomkring honom skratt
bara för att

Då var det något inom honom som
så sakta vaknade
En hunger var det som påminde om
något som han saknade

Han kunde inte stänga örat
för dessa skratt och skämt
Plötsligt så fanns känslan där
som om den funnits jämt

Ett leende tog form där inuti
honom någonstans
och glädjen slet sig loss då när den
äntligen fick chans

Hans ansikte förvandlades och blev
alldeles ljust och mjukt
Leendet strödde glitter där
det förrut varit mörkt och sjukt

och hans ansikte blev alldeles förvandlat
det blev så mjukt och glatt
Så kan det faktiskt gå för den
som utsätts för mycket skratt!!