Det är ingen tid
att förskjuta ljuset förbi
i historian kring orden
jag fritt leker med

Ögat har sätt sig fast vid
det spridna virus
Av damm i våra vener
forsande igenom livet
smekande tiden med mina händer
i på utanför konsten att vara

När träden har fallit
har jag hunnit
springa hem
I världen ramlar något fel
när det enkla i ljuset
blev att behärska dig