Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Känsliga läsare varnas?


DEN MÖRKA GÅVAN. (Del 13)

13
Han lade ifrån sig bibeln, och kände sig ytterst matt och förvirrad. Trött i kropp och själ gick han och satte sig i soffan i vardagsrummet. En lång stund satt han bara där och kände sig uppgiven, trött på allt.

Inte sen han varit ett litet barn hade han känt sig så övergiven, ensam och förvirrad. Inte ens de två senaste åren när allt hade tyckts som om det gått käpprakt åt helvete hade han förtvivlat lika mycket som nu. Han ville inte tänkta på vad han funnit i bibeln...

När Martin varit åtta år hade han fått veta att det inte var normalt att bo på barnhem, att andra barn faktiskt hade föräldrar och människor som älskade dem. Han hade vuxit upp i en värld där enbart den starke överlever, om han är anpassningsbar. Han hade aldrig lärt sig att lita på någon annan än sig själv. Skolan hade han knappt brytt sig om, han var där, gjorde det han skulle, men han drömde hela tiden om sin stundande frihet. Dagen han fyllt arton hade hägrat som en oas i framtiden. Nu var den framtiden långt svunnen, vatten under bron om man vill. Martin hade klarat skolan ganska enkelt och tagit examen utan större bekymmer, han hade fått jobb på ett lager och kunnat flytta ifrån barnhemmet. Den första tiden hade varit en enda stor lycka, han hade träffat en tjej, Lisa, och han hade haft pengar som han tidigare bara kunnat drömma om. Martin hade njutit av sin frihet men ändå tagit sina ansvar på allvar, jobb, räkningar, osv. Han och Lisa hade bott tillsammans, pratat om att gifta sig, skaffa barn och hus, Volvo och hund. När Lisa hade lämnat honom sex år senare hade han gått sönder, världen hade blivit svart. Visst hade han fortsatt leva, men hans liv var slut. Och nu när han var 28 år och nästan hel igen, hade världen än en gång visat vem det var som bestämde.

Han satt där i sin soffa, betraktande sin gråa omotiverande lägenhet. Den var ju faktiskt en reflektion av hans liv efter Lisa, ett testamente till hur han levt efter att den enda människan han någonsin litat på hade svikit honom.
Och nu satt han här med en resa framför sig, ett tvång att lämna allt det trygga han hade känt i sin inrutade vardag.

Det han hade funnit i bibeln var...




Prosa (Prosapoesi) av Claes Eliasson
Läst 463 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-05-11 21:53



Bookmark and Share


  Michaela Dutius
Du vet verkligen hur man håller spänningen vid liv.
Mycket bra!
2008-05-13

  Gronia
Utan att ha läst tidigare stycken, detta var mycket bra och fängslande. Kommer att läsa mer!
2008-05-11

  thyra
Bra med lite bakgrundsinformation om sveket, barnhemmet och Lisa. Och så naturligtvis finns en stor förväntan på vad som står i Bibeln, men det får vi vänta på :)
2008-05-11

  ßluie VIP
ett mer eftertänksamt stycke, inte samma tempo. gillar att du breddar storyn, ger plats för mer. läser gärna mer.
2008-05-11
  > Nästa text
< Föregående

Claes Eliasson
Claes Eliasson