Förda bakom skynken i en dov församling
med viskanden blickar hållande i varandras själar
utan ledsna ögon som för tiden stilla
Som plåstersår i väntan på en saknad
där längtan ibland kan bestå
och ytterligare försvann tanken
in i nattens timmerspår

Jag fruktar framtiden
mot begränsningens kurver
förbi ljusets droppande skimmer
mellan mina parsienner
I min säng ser jag partiklar
flyga samman
och luften som jag andas
är densamma som din

Likt naket
som jag hade tänkt
är det enkla
försvunnet i kärleken.