Sitter med en kniv i hjärtat,men jag lever..!

Lever,trots dig...

Lever..fast du svek...igen...

Jag var en favorit i repris..

från första kyssen till sista hugget..

"-Se här!! Ringarna är borta,jag skiljer mig..!

-jag älskar dig.!."

Du gav mig inga löften,men..åh..

..så ögon och kropp kan lova..

..hur dina handlingar lovade allt..

Kanske är jag naiv,men jag vet vad som fanns där..

Kanske är du feg..och förlusten är din..

För 17 år sen,svek du mig..du var inte redo..

nu, så har det hänt igen..

jag hoppas min kärlek till dig dör denna gång..

jag hoppas du inte dödat..

...min förmåga att älska..

Så..jag låter kniven sitta kvar,kanske,nån gång..

jag orkar dra ut den..

Men jag lever i allafall...trots dig!

//Kommer aldrig mer vara din lilla blomma