Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Till min döda väninna


Det var en gång



Det var en gång. Hon var 19 år gammal. Snart skulle hon fylla 20. Hon läste på Högskolan i en främmande stad.
Hon hade aldrig älskat någon. Hon var en känslig, stark och envis person.
En dag knackade det på dörren i hennes studentrum. Hon öppnade. Framför henne stod han. Han var så vacker. Han tittade på henne med sina vackra ögon. Hon skulle aldrig glömma hans långa svarta rock.
Han bad att få bjuda ut henne. Men, hon var tveksam. När hon såg honom fick hon känslan av att se evigheten. Hon visste när hon såg hans vackra ögon och hans varma blick. Hon visste det var han som hon har väntat på i alla dessa år.
Men som jag sa, hon var envis och stolt och hon var för känslig. Hon var rädd för att börja älska honom. Hon var rädd för att bli lämnad till slut. Hon var rädd...
Men hon ville inte erkänna att det var orsaken till att hon inte ville följa med honom. Hon tänkte - Jag har inga fina kläder- Du ska inte behöva skämmas för mig inför dina vänner.
Hon sa: Nej tyvärr, kanske en annan gång.

Hon hoppades att han skulle återkomma och bjuda ut henne igen. Hon väntade, men förgäves. Snart var han ihop med tjejen i rummet bredvid.
Hon såg när dem gick hand i hand. Hon hörde när de skrattade. Hon såg när de var lyckliga. Samtidigt blödde hennes hjärta. Hon älskade honom utan att någon visste det. Hon trodde att tiden skulle läka alla sår. Att hon skulle glömma honom.

Efter några år tog han examen på Högskolan. Hon visste detta. Hon tänkte och tänkte. Skulle hon gå dit och gratulera honom? Till slut tog kärlek över envisheten. Hon tog sina sista pengar, det räckte till en ros. Han var den första och sista som hon gett blommor. Hon gick dit, men han hade nu en ny tjej, så hon lämnade bara över rosen och gick. Hennes hjärta sved. Hennes hjärta började på nytt att blöda.

Livet gick vidare. De gifte sig båda två på varsitt håll. Hon visste att hon inte älskade sin man, men hoppades att hon med tiden skulle börja göra det. Hennes man fick hennes kropp, men aldrig hennes hjärta. Han som hon älskade fick aldrig hennes kropp, men han fick hennes hjärta.
Båda fick barn i sina äktenskap. Hon trodde att det skulle få henne att glömma honom.

Tiden gick. Livet gick vidare. Hon flyttade till ett annat land. Han bodde kvar.
Efter 18 år förde ödet dem samma igen. De träffades i en stad i hennes nya hemland. Dit hade han också flyttat utan hennes vetskap. När hon såg honom på gatan, skrek hon hans namn och tårarna började rinna. Hon frågade honom om han minns henne. Javisst, sa han. De kysste varandra på kinden. Kyssen och kramen gav henne känsla att de aldrig varit från varandra. De fick 15 minuter tillsammans. De pratade om livet. De bytte telefonnummer. Hon kände sig pånyttfödd.

Han ringde henne några gånger. Efter 2 månader bestämde de sig för att träffas. Han väntade på henne vid busstationen. De promenerade, drack kaffe. Några gånger sökte han hennes hand. Men de tvekade. Hans hand stannade i luften.
Hon sa: Jag har aldrig varit otrogen mot min man trots att jag aldrig älskat honom.
Han sa: Jag har heller aldrig varit otrogen.

De kunde inte stå emot sina känslor utan tillät dem att ta överhand. De älskade med varandra. Detta var första och sista gången. Hon grät av glädje. Hon kysste hans händer. Men hon sa aldrig JAG ÄLSKAR DIG. Hon var för stolt.
Hon föddes och dog på samma gång denna dag. De fick 3 timmar tillsammans.

Efter denna dagen fick hennes man aldrig mer hennes kropp. Inte någon annan heller.
De fortsatte hålla kontakten via brev. Men de träffades aldrig mer.
De var rädda för vad som skulle hända om de träffades igen.

Via brev vågade hon skriva att hon älskade honom, att hon älskat honom sedan hon såg honom första gången och alltid kommer att älska honom.
Men, han var alltid försiktig med sina ord. Han var rädd och tvekade öppna sig som hon och säga att han älskade henne.
Han svarade en gång när han fick frågan vad betyder hon för honom.
Han svarade: Du vet att ord betyder allt för mig. Jag känner... Jag känner något som Du är mitt fågelbo, Du är min kudde och på den ska jag lägga alla mina drömmar, de är i dig...
En gång sa han också att hon funnits i hans tankar de senaste 10 åren.
Men på många frågor gav han henne aldrig något svar. Han svarade med tystnaden.

Hon kände trots detta inte dåligt samvete för vad som skett vid deras möte. Hon brukade säga: Det är det bästa som har hänt mig i hela mitt liv. Nu kan jag gärna dö!
Hon försökte flera gånger att avsluta deras kontakt. Hon skrev att hon tyckte det var bäst så för att inte såra alla andra. Hon ville behålla sin hjärtesorg för sig själv.

När hon mådde dåligt skrev hon till honom. För att få några ord från honom, för att veta att hon inte var glömd. Han skrev mer sällan tillbaka. Till sist slutade även hon skriva till honom. Hon trodde att han inte längre behövde henne. Tystnaden blev för svår för henne.

Hemma grät hon tyst i en kudde.
Hon hoppades hela tiden att han ska öppna sig. Hon ville bara höra några varma ord, inget mer.
I sin ensamhet på kvällarna bad hon Gud befria henne från allt - Att han skulle hämta henne.
En dag lyssnade Gud på henne. Han uppfyllde hennes bön. Hennes hjärta orkade inte mer. Väntan blev för svår och tung att bära.
Hon dog med hans namn på sina läppar.
Hon hade sagt att hon skulle älska honom till hennes sista andetag. Hon ljög inte.

Omedveten om det skrev han ett brev till henne med orden:

" Jag behövde tid att tänka, men jag vet nu att jag älskar dig och vill träffa dig igen."

Men det var för sent. Brevet anlände på hennes begravningsdag och blev aldrig läst..




Prosa av Sladjana Zubcevic VIP
Läst 2008 gånger och applåderad av 83 personer
Utvald text
Publicerad 2008-05-12 16:46



Bookmark and Share


  Novemberblomman
sorgligt....
2013-09-15

  Destino
Oj vad sorgligt:( det fastade i hjärtat .Bra skrivet.Kram
2012-03-09

  Rosen VIP
Ett gripande levnadsöde som förs fram i fina ödmjuka rader,
men slutet behöver inte vara slutet...kanhända man i tron möts igen...nånstans...nångång...om det vill så!!!
2009-05-21

  sulimaa
Så vansinnigt sorgligt min vän ...åhh vad jag känner med dig och med henne ...och med honom ....dina ord är mästerliga ....känslan blir så äkta och så stark ....förstår att du skrivit ur ditt hjärta ...tack för att du delar med dig... kramar
2009-04-26

  Ewa Flower
Svårt att finna orden! Tårar rinner nerför mina kinder, det känns som det mest sorgligaste jag någonsin läst! Det berör min själ på djupet, en sorg väcks till liv i mig! TACK!
2009-04-19

  Junitvillingen
Så gripande, så starkt, så vemodigt...såg knappt vad jag läste för alla tårar...men kom fram till slutet i alla fall...är så berörd att jag knappt finner ord...detta gör så ont, ont... och det är så oerhört väl skildrat av dig. TACK för att jag fick läsa. * kram *
2009-04-18

  Suzy med punkterna VIP
Har inga ord just nu
2009-04-17

  Gisela Nordell
aldrig har jag upplevt
så många rysningar
längs med ryggraden som i denna text!
så nära, ömsint, sann
och bitterljuv
i sin sorg
Bravo!
2009-04-04

  Roula O
så sorgligt..smärtsamt bra skrivet vännen :)
2009-03-10

  Maria Natasja
Oj, vad fint och vad tragiskt.
Hoppades in i det sista att de skulle få varandra, att hon skulle vakna upp av att han satt där hos henne.
Sänder tröst min vän. Från hjärtat!
2009-02-20

  Miss Mod
En tragisk stark berättelse.
2009-02-20

    ej medlem längre
Det är bara sånt här man tror händer i ens fantasi, inte i verkligheten.
Starkt,berörande skrivet.
Det kändes ända in till hjärtat.
Du är stark vännen.
Men alla motgångar blir man själv starkare, glöm aldrig det.
Ta hand om dig!
2008-12-27

  Svartsilver VIP
underbart skrivet med mycket sorg kunde inte slita mig.....
2008-12-13

  Mr Lindemann VIP
Håller med Michaela
2008-11-19

    Gunilla
Började läsa
fortsatte trots sena
timmen.
Välskriven berättelse
om kärlekens irrvägar.
Så onödigt
var känslan som kom.
Så sorgligt
var nästa känsla.
Gripande skildring!
2008-11-16

  Bibbi VIP
Skriver under på Michaela här.
2008-11-03

  Nattviol
du har fångat det så väl
med känsla och stor kärlek
följer man Hans och Hennes
vägar genom sina liv...

man hinner hoppas
att allt ska sluta bra -
för det är så vi är funtade!
och äkta kärlek
ska ju alltid sluta bra...
(vill vill vill!)

men med tanke på
hur den slutar.. kan jag inte
annat säga än att:
för helvete, människor -
tala med varandra
innan det är försent!

berörande och sant!
2008-11-01

  DanSan
****************************

Tack för denna läsning, ryser i hela
kroppen, mästerligt penn hanterande
här!

*APPLÅDER*

****************************
2008-10-31

  friheten
Det har jag läst förrut, och detta är en av dem avckraste och sorlligaste jag läst och slutet älskar jag.
2008-10-26

  Spir@
Så gripande o smärtsamt!
2008-10-20

  Eaglemountains VIP
En vacker och gripande berättelse om kärlek, som aldrig får blomma fullt ur - när man inte tagit första och enda chansen.
Envisheten, stoltheten och tveksamheten gjorde att hennes livs kärlek försvann - hon gjorde ett misstag, men det kan vem som helst göra, när som helst. Gör man ett misstag, så är det inte säkert att man får en andra chans när det gäller kärleken. Då är det försent. Hela livet kan förstöras. En gripande berättelse, välskriven, sorgsen, vemodig om så stark kärlek som leder till att personen dör, och det brev som kunde ha ställt allt till rätta kommer försent. SORGLIGT! Välskrivet, fint berättat.....
2008-10-16

  Eva Langrath VIP
En så vacker sorglig läsning om svåra val i livet. Påminner om en bok som heter Victoria skriven av Knut Hansum.

Eva
2008-10-16

  * Ammi *
åh en sån smärtsam läsning, men så vackert skrivet ändå ..
ja man kan dö av kärlekssorg.
tankar om att man ska följa sitt hjärta och inte mallarna i livet!!
tack för denna!!
2008-10-16

  Blåbäret VIP
sådan smärta som förmedlas i dessa rader...läser med tårade ögon...så fel val och fel beslut som fattas och skapar konsekvenser inför hela livet...hjärtesorg som vägrar släppa taget...starkt förmedlat här
2008-10-16

  Michaela Dutius
vackert och sorgligt och bevisar att du är lika bra på prosa som på dikt
2008-10-14

  Sanningsägaren VIP
kärleken och längtan
när den är som mest
ontvacker...
tack för att du delar med dig
Åsa
2008-10-13

  Stjärnregn VIP
Aj! Aj! Aj!
Jättesvårt.
2008-10-11

    Mymlan.
mycket, mycket vackert och så sorgligt!
2008-09-07

  Lejonhjärtas poesi VIP
Så innerligt starkt och så öppet om den starkaste attraktion och den olyckligaste av kärlekar, berörande ord som griper tag i själen.

"Hennes man fick hennes kropp, men aldrig hennes hjärta. Han som hon älskade fick aldrig hennes kropp, men han fick hennes hjärta." Smärtsamt vackert!
2008-09-05

    © Birgitta Wäppling VIP
En stark text, som berör läsaren. Man känner vilka känslor som drabbat "din väninna" och skulle vilja ge henne en uppmuntrande kram.

När jag läste den här första gången, blev det en applåd direkt. Men jag hann inte kommentera den just då... Men bättre sent än aldrig... :)
2008-08-28

  Blomster
Vilken gripande berättelse! Du har skrivit på ett så bra sätt att det känns som om det är jag som är huvudpersonen. Och den kärlek du beskriver är en kärlek för stark att mäkta om man inte får utlopp för den och jag är själv fast övertygad om att man kan dö - i alla fall känslomässig död - om man älskar för mycket.
2008-08-28

  ~Molnspanare~ VIP
En vacker och samtidigt tragisk kärleksberättelse. den griper tag i läsaren... den gör ont att läsa... Men så är livet och kärleken... Det blir sällan som man tänkt och hoppats..
2008-08-26

  Mygg
Mitt hjärta blöder....kanske dog jag för en stund. Är djupt skakad...TACK!
2008-08-18

  Angeldust
kommenterar med tystnad..kram Tinny
2008-08-15

  isidore
fruktansvärt bra
2008-08-08

  Night Soul Woman
Välskrivet:) En romantisk historia . . . ja, ibland måste man vänta och se vad livet har att erbjuda, kanske nästa sekund har en överraskning med sig:) Man lever och dör, dör och lever för varje andetag, varje steg man tar. Livet är kärlek. Kärlek är livet och allt fortsätter med eller utan oss. Det bästa är när man är med för att kunna njuta av och uppleva allt som livet har att erbjuda:)

Tack för läsningen!
*applåd*

PS. Varje historia behöver en berättarröst och nu är denna historia skrivet, nästa historia-äventyr väntar:)
2008-08-07

  anits VIP
Mycket sorgligt kärleken
är svår att förstå i bland
2008-08-07

  lyckeli VIP
Gav rysningar...... Hjärtesorg som aldrig läker....
2008-08-05

  LoVeR-PoWeR
Riktigt sorglig dikt, jag är nästan gråtfärdig. Du skriver med 100% känsla, bra jobbat!
2008-08-05

  devilsangel
Helt underbart skrivet! Tårarna vill fram här...känner med detta orättvisa öde...hur två själar älskar varandra men ändå väljer en annan väg...det blir aldrig bra! så mycket smärta skildras här och jag sparar detta för att läsa igen! tack för att du visade mig den här vännen! Kram
2008-06-25

  Ylvavirvla
Gripande smärta...

Starkt!

Tack för att du delar med dig.
2008-06-24

  albertina
Riktigt bra.
Jag vill läsa mera.
Det berör och det är en stark text=)
Du kan konsten att komma nära så där nära
som inte många kommer.
tack för det Stela
2008-06-24

  Tellus Fortuna
Gripande, visst. Man vill hela tiden att de ska få varann´. Som i en film.
2008-06-21

  prinscess VIP
skört och vackert
2008-06-21

  Ronny Berk VIP
har läst utan att finna ord till att kommentera...läser ännu en gång...och ännu en...
2008-06-21

  ¤Anne¤
mycket vackert min vän!
2008-06-21

  पिWhite Eagleॡ gästas av &#
vilken smärta i kärlekens tecken, den här tog, läst med inlevelse om stark längtan.
2008-06-20

    mr cloud
fängslande, vackert, sorsgset.
gud, vad fint !
verkligen !
man läste hela trots att den var så lång,
för den var så gripande !
kramar
2008-06-18

  stella
Underbart skrivet och fängslande även för den som vanligtvis inte orkar läsa de här långa...
2008-06-18

  misstinacecilia
texten griper tag i mig
stor applåd
2008-06-18

  karenina
hjärtskärande och berörande. stark text detta.
2008-06-17

    ingvar
Lika storslagen text som fruktansvärt tragisk och sorglig! Sådana rader som dessa skulle jag gärna vilja kommentera litet närmare. Mycket rörande - för att inte säga upprörande. Tyvärr inget ovanligt, men självklart synnerligen ovanligt för den som drabbas!
Utomordentligt välförtjänt beröm från så många!
2008-06-17

  Kristina Wallbing
Instämmer med Göran. Fint berättat men väldigt, väldigt sorgligt!
2008-06-08

  Göran P Rödholm VIP
En berättelse nästan som Romeo och Julia det här. Fin!
2008-06-07

  Dude
Oj, saknar ord
2008-06-05

    Lindizz
Griper tag inombords, sorgligt om olycklig kärlek.Vädligt fint berättat.
2008-06-05

    eva m h
Mycket fin och speciell!
2008-06-05

  Teresia Ridell
Förstärker sorgen jag känner i hjärtat. Varför kastas en del självklara saker bort pga rädsla, dumhet eller ?
Börjar alltmer förstå men har likväl svårt för att acceptera det. Varför kan inte två människor få älska varandra när alla förutsättningar egentligen är de bästa ?
Förbannar och gråter ständigt.
Starkt skrivet (minst sagt)
2008-06-04

    GaiaKaja
Tack Stela för den här! kramar sara
2008-06-01

  Havsbris
Gud, fasiken...

nu blev jag huvud
aktör i den tragisk
drama...

Inte att jag känner igen
mig där, men för att jag
känner igen känslor
ristade i själen som
knivar... scenen är samma!
det gör ont,
för det och inte för slump
skrev jag i min sida en
sång som gör mig gråta
varje gång jag hör den,
även efter tusen gånger...

Tiden läka ingenting och
vet inte vem var den dum
som någon sade det...
Tiden bara försvårar saker,
saknaden, ensamhet ,
ångest... bara längtan och
bra minnen kan lindra lite
och gör en le varmt...
annars, jäkla tiden gör inte
dugg bra...

Vilken historia, en riktig
roman... ingen kan gå
undan utan att gråta på
slutet, och kanske lära sig
något med...

BRAVO!
2008-05-31

  Carola Zettergren VIP
Berörande om olycklig kärlek!
2008-05-28

  anits VIP
Gripande smärtsam läsning
om olycklig kärlek
väldigt berörande
2008-05-28

  Ewa-Britt Nilson VIP
Kärlek, kallas för lek,
men den är ju egent-
ligen farlig, inget för
en vek, skulle tas
med recept, det
hade varit ett
gott koncept!
2008-05-26

    dalledii
Ja, livet är kort...*suck*
...

Ha det bäst!
2008-05-20

  anits VIP
Gripande sorgligt
fint berättat
2008-05-12

    AnnaGs
Aj, vid min gud denna kändes verkligen! Hjärtesorg..!
Otroligt vackert och fint skrivet,
den grep verkligen tag i mig!
*applåd!*
2008-05-12

  Novemberblomman
Så gripande ,sorglig men vacker kärlekshistoria...
2008-05-12

  Josanilla VIP
Mycket bra....kunde inte sluta läsa...
2008-05-12

  Karl-Bo Lundstedt VIP
OJ, så smärtsamt....
Varför ångrar man sig alltid försent??
Men du har verkligen lyckats fånga
detta, smärtsamma......
Fint skrivet.... Även om den
gör ont att läsa (kunde lika gärna
varit jag).....
kb
2008-05-12
  > Nästa text
< Föregående

Sladjana Zubcevic
Sladjana Zubcevic VIP