Torka av ditt smink låt mig
ta dig dit du vill
oförklarligt fint bär jag dig in
mot sängkanten av sides kritvita överkast
tanken kastar drömmar tyglar
frön som planterades följsamt med
på färde i varandras händer svettas
brustna hjärtan och jag dör
av längtan i mörkrets kalla krets speglar
rostfria känslor på en karusell för små
kan detta verka enkelt utan ytan
i ordet svalkas tårna ner i pölar och hon
som ville sakna fann inte sitt hem nära
ensamhetens beklagande bundna fastklämda
i tankarnas bespridning till pojkens varma
känslosamma andetag