Mörkret närmar sig
Smyger inpå
Kryper intill
Lägger sig över mig som en unken och obekväm gammal filt.

Under den tätnar luften
Färger bleknar
Former suddas ut

Med synens bortfall vidtar hörseln
Knaster, knak, tick, dropp...

Ögon spärras upp
Ser inte ljuden

Skuggor lockar och skrämmer
I dem gömmer sig ovissheten
Den lömska
Den farliga

Ensamheten blir allt större
Medvetenheten om "jaget" allt tydligare

Tillslut befinner jag mig inne i mig själv.

Där gömmer jag mig från mörkret, bland fantasier och hemliga världar...

Tills solen bjuder upp till en ny dag.