Varför gör du så här, vad har jag gjort dig?
Smärta.
Du gör mig illa.
Vad har jag gjort?
Varför förnedrar du mig så?
Jag trodde att det här var ditt och mitt, bara vårat, men nej. Jag misstog mig. Som alltid när det gäller dig.
Jag vill bort, försvinna.
Du drar ner mig, river mina murar.
Lämnar mig naken och oskyddad.
Handfallen.
Okapabel till att försvara mig och då slår du. Igen och igen.
Varför?
Det var ju vi.
Du och Jag, mot allt.
Vår underbara sommar.
Men nej, inte nu.
Aldrig mer, jag hoppas att du någon gång inser vad du förlorade. Vad du kunde ha haft. Så kan du sitta där i din ensamhet.
Jag vet att jag är bättre, att jag förtjänar mer och ändå är det dig jag klamrar mig fast vid.
Varför?
Sluta kämpa, det är inte värt det, jag förstör mig själv. Du ger mig inget tillbaks.
Jag orkar inte mer, nu vill jag bara bort!
Smärta.
Slutgiltigt..

Du gör mig likgiltig, trots det är du det jag vill ha. För en kort stund. Bara vi. Men nej. Nu är det slut.
Smärta.
Oövervinnlig.