Jag har ont.

I mitt hjärta och i min själ.

Men jag vill inte erkänna det.
Inte ens för mig själv.

Jag känner smärta fysiskt.
Men blundar för det, känner inte efter.

Men du blåser och plåstrar.
Trotts mitt nekande.

Så tar du hand om det skadade som finns kvar.