Söndag morgon

När jag ser ut genom fönstret
vilken härlig känsla jag får

Solen skiner

Vilka kontraster

Jag är glad att jag igår kväll
inte drog ner rullgardinen

Älskar att se ut genom fönstret
om det så är natt eller dag

Ligga i sängen se trädtopparna,
molnen eller solen som lyser in
genom fönstret,månen när den
vandrar på himmlen

Hemma i mitt eget sovrum,drar
jag aldrig för fönstret,har stora
blommor i stället för rullgardin

Frukosten avklarad,solen visar
sig fortfarande,då bestämmer
vi oss för en promenad

Ljuset den friska luften,gör att
allt denna söndag förmiddag,
känns ljuvligt skönt och härligt

Solen det är den som värmer,
försvinner den bakom ett moln,
blir det genast kallt

Vi går efter vägen,som är blöt
och lerig efter snön som nu töat
bort

En gammal lada går vi förbi,den
ser ut att rasa samman,när som
helst

Så kommer vi fram till hästhagarna,
där går dom,alla dessa hästar ingen
den andra lik

Till saken hör,jag är rädd för hästar,
livrädd är vad jag är

Varför? Jag var inte så gammal,när
jag skulle sitta upp på hästryggen,
för första gången

Den hästen kände säkert min rädsla,
min osäkerhet,minns inte om jag hann
sätta mig på hästryggen,innan jag låg
där på marken,med hästen som nosade
på mig

Ända sedan dess, går jag långa omvägar,
när någon kommer ridande,hamnade en
gång av misstag i en hage full med hästar,
det var en mardröm,ut kom jag men den
vägen tog jag aldrig mer,förrän hästarna
var borta

Nu stod vi där såg på hästarna,jag hade
hela vägen och diket,mellan mig och de
vackra hästarna

Det var då det hände något med mig,stod
där såg på dom vackra djuren,alla var dom
olika

Fastnade för en,som var ljust brun,manen
som var ljus med en svart rand i mitten
den var så otroligt vacker, tror nästan
jag blev lite förälskad i den

Vi fortsatte vägen fram,mina tankar på
den vackra hästen,hade satt sig i mitt
huvud

När vi sedan gick vägen tillbaka,gick jag
med försiktiga steg fram till stängslet,
och såg på det vackra djuret

Jag kunde inte låta bli,att börja prata
mrd den,då vickade den på sitt vackra
huvud,och jag var helt såld

Försiktigt sträckte jag in min hand,och
strök den över mulen,så mjuk och len
den var

Snart hade vi nästan alla hästar framme
vid stängslet,en av dom liknade lilla gubben
i Pippi Långstrump böckerna,det fanns inte
en häst som var lik den andra

Många av dom sträckte fram sin mule,
ville nosa och lukta på oss,jag sträckte
in handen och lät hästarna nosa på den

Min rädsla för hästarna,fanns inte längre,
men respekten för de stora vackra djuren,
den finns kvar och den ska finnas,övermodig
vill jag inte vara,då kanske rädslan är där
igen

Den helg som är gången,var den helgen,
som jag blev förälskad i en stor vacker ljus
brun häst,med en vacker man och en mjuk
len mule

anits 20 maj 2008