Det värmer det du skrev idag,
att du tänker på mig,
att du saknar mig.

Tänk att det skulle ta så länge
att få känna känslan av att vara älskad,
av sin egen pappa.

Jag har alltid tvekat,
på att du älskar mig.

Jag fick tårar i ögonen när jag läste,
jag kände mig hel igen,
efter alla dessa år
har jag fått min pappa tillbaka.

Varför Gud,
varför tog du min pappa ifrån mig?

Varför fick jag tillbaks honom efter 17 år ?
Och är det meningen att jag ska bli besviken igen,
eller kommer han finnas till hands länge till,
som han aldrig gjort?

Gud, tänker du hjälpa min pappa att lära känna sina barn?
Snälla Gud, försvinner han ur mitt liv en gång till,
då vet jag inte hur mitt liv kommer sluta.