Länge har jag velat döda er, mina vänner!

Mina älskade trolovade, mina skapare, mina avkommor, just nu skulle jag helst vilja att ni alla dör.

På detta sätt får jag bearbetat det oundvikliga, det som ändå en dag kommer att ske. Det som jag fasar för just nu, med mina 33 gångna år. Jag är livrädd för döden. Jag vill inte bearbeta den, jag vill inte känna smärtan av de band som brister när ni går bort. Jag vill inte känna smärtan när mitt barn dör i en olycka eller en överdos, som så många av mina bekanta har känt.

Så därför, dö nu. Om jag önskar det kan inte sorgen drabba mig. Jag blir immun, stålsatt och okänslig. Om jag verkligen av mitt innersta inre önskar att nu ska ni dö, nu ska ni som jag älskar mest och håller av så hårt, dö, så har jag färdigt bearbetat det. Då behöver jag inte mera tänka på er och den sorg ni kommer att bringa mig.

Helst skulle jag dö själv, bara det inte skulle anbringa så många av mina nära och kära sorg. Helst av allt skulle jag dö sist, så att ingen skulle behöva lida för min skull. Eller så skulle jag dö först, så att jag slapp det hela. Fast vem vet, kanske man i döden lider ännu mer?

Jag har nog med bekymmer. Så, snälla alla, dö nu, så jag inte behöver tänka på det mer. Tack.