Ibland,

mest om nätterna,

saknar jag galenskapen.

Det kallsvettiga uppvaknandet av hetsiga fraser,

vars skanderande inte upphör förrän de satts på pränt.

Jag saknar att tömma mitt sinne genom bläcket ner på pappret

och känna mig helad för ett ögonblick, när jag ser det fulltecknade bladet.


Aldrig,

inte på tusen år,

saknar jag tomheten.

Att febrilt stapla ord, som sandsäckar mot en hotande översvämning.