Jag kanske är för sårbar nu
där jag sitter bland sårade hjärtan på Danderyd
i väntan på livet

Kärlekshungrande väntande krävande ångestgråtande trött
känner solen genom skitiga fönster, strålar slött.
Från herrGårmanblå himmel

och grådammigt undantagslöst flimmer
hindrar min hjärna att tänka klart
Medan sommaren ostörd tilltar i fart
Kan livet faktiskt va roligt?

Föraktar mitt håglösa släpande jag
lever livet sig själv?

tryggheter manar sig frammåt därute
i rusningens asfalterade körfält
vad vet man faktiskt om livet?

Oxascand, remeron och nåt mera
Dom formar mig sakta som jag var av lera
Vad vet jag egentligen faktiskt?
och hur gärna vill jag leva.?

Allt går att köpa för pengar
man kan leva ett liv i landstingets sängar
Nu gråter mammor av oro
och pappor slår av sig ångest

Är hjärnan anpassad till tjugohundra
el är det ens värt att undra?
Kåtslag i jeansens hårda tyg
jag är trots allt bara ett djur