Det var när barnslig spänning
flöt i mina ben
Och livet var en blandning
mellan längtan, hopp och solens sken
Det brann i våra ögon av glöd från en tapet
ingenting var sant och allting var en lek

Vi stampade i lågorna med barnsligt snabba ben
sen fastna vi i sanningen att inte räcka till
När röken ifrån branden hindra solens sken
kändes det som döden stod aldeles intill
Att stanna kändes självklart inte tryggt
Och första tanken var naturlig: flykt!
Efter några timmar när jag blev hämtad av min bror
Kändes världen plötsligt aldeles förstor
tankarna i bilen gav mig förfärlig sorg
Jag förstod att livet inte är en pallad äppelkorg