Kan ännu se stigen inom mig
där jag gick till min barndoms källa

Källan med dess klara vatten
dit var vi många som gick
hämtade vårt dricksvatten

När den stora trafikerade vägen
passerats,så låg den där stigen

Minns det som det var i går
stigen,det var som att gå in
i en förtrollad värld

Skogen med de höga träden,
när blåsten tog i,vajade trädens
kronor i vinden sus,viskande
välkommen in i vårt paradis

Den gröna mjuka mossan,under
träden bredvid den väl trampade
stigen

När jag kom fram till källan,stod
där med min kruka,fyllde den med
det klara kalla vattnet

Vattnet det gick att spegla sig i
en gång simmade en groda där
minns hur jag pratade med den
där den låg i det klara kalla vattnet

Nu är stigen till källan försvunnen
jag har letat men ej funnit den
hus har byggts runt om

Källan kanske är försvunnen,eller
någon är lyckligt lottad och har
källan med dess klara kalla vatten
på sin tomt

Vattnet som slingrade sig nedför
berget till källan, en vacker bild
i mitt inre

Jag glömmer aldrig där jag gick,
på stigen till min

BARNDOMS KÄLLA

anits 28 maj 2008