Vi faller långsamt nu
och våra beslut är tråkiga
men vi andas till slut
då hoppet blåser förbi
och lusten gör desamma

det ljuva skimmret
glänser i vattnet
det känns ofattbart
likt att ytan över jord
som jag stampar
ligger någons själ

Nu när rädslan försvinner
kommer döden
som ett påhopp bakifrån
över det mörka rummet
finns ensamheten
och längtan är där
brevid sängen
sitter saknaden
efter mig

Men vi ska alla falla
långsamt ifrån
ner till jorden
du nu kanske går på