Ibland är du suddig, dina ord kopplar inte upp någon.
Du leder mig längs en väg som om jag alltid vore vinglig.
Kan inte du klara dig själv?
Måste du ha mina händer under dina armar, undrar du.
Det är ingen from undran.
Jag skärper dig när du slappnat av.
Du är vass, för fan.