Framför mig stirrar det äckligt låtande upp mot mig med sina hundvalpsögon. Det vill ha en omgång tryck och smek, en rallyomgång poetisk frenesi, en mara till hommage à Céline. Jag stirrar tillbaka med ilskna ögon som fastnar där, finner något, skapar en motsättning, ett skrik, ett rödögt svar av skräck.

Tangentbordets kärlek är utbytt mot skräck.