möjligen hörs jag liggande brevid dig
under täcken av vita siden hålls min arm
runt dig min bedårande chans
I stundens tystnad viskas kärlek fram
med varandras varma kroppar
spelar vi samma spel
och det lakanet som var fint
blev nu ett skrynkligt
Från allt hot utifrån
är världen om oss som borta
vi ligger nära
och nakenheten känner vi igen
från samma rörelser
när jag smekte dig
och din röda kind
var så mjuk
Nu somnar vi snart in
tillsammans under stjärnhimlen
håller vi oss nära
med igenstängda gardiner
ifrån en passerande bil



och du
du är lika fin
som den bild
jag föreställt