Det är tyst i mitt huvud.
Jag har inget mer att säga.
För jag har sagt det mesta så många gånger.
Så det känns som att jag går på repeat.
I en deja vu-värld

Jag vill så gärna.
Komma in under din hud.
Som jag gjorde en gång i tiden.
Jag vill så gärna leva i dina blickar.
Vara din själsspegel.
Och krossa din rädsla.
Med en yxa.

Kanske finna jag kvar om ett år.
Kanske finns du kvar.
Kanske är VI borta.
För alltid.

Jag har svårt att föreställa mig mina tankar utan dig.
Mina händer i någon annans.
Min present på någon annans vägg.

Men det kanske blir verklighet en dag.
Då kommer jag sörja som jag aldrig gjort förr.
För en stor del av mig.
Rinner ut i avloppet med dig.


Det är tyst i mitt huvud.
Jag skulle höra en knappnål falla där inne.
Jag är tömd.
Urvriden.
Trött.
Och som alltid.
Lite död.