Låt mig få vara


vara kvar, kvar förevigt

nu




himlen kan vänta

för slutet har sin hemlighet




i trädgården står en sorgeman

i djupet hörs sorgesång





hos mig vill jag stunden stannar

låt mig få va förevigt


nu





jag famnar ljuset

håller om dagen






vi tror fast vi inte vet






varför ska rosor som nyss fötts

visna och dö