Ett utseende, en kropp och ett ansiktsuttryck.

Det är det första intrycket.
Det ytliga.
Det som ofta bestämmer hela personligheten, som ofta ger en bestämd uppfattning av hur människan som gömmer sig där inne verkligen är.

Det går inte att lita på det första intrycket. Det är falskt, förvillande och missvisande. Det är opålitligt. Oavsett vad det rätta svaret visar sig vara har det fel. Det kan inte ha rätt. För aldrig kan det första intrycket berätta om hur en person är. Det kan inte nå innanför skalet, kan inte komma åt djupet, upptäcka alla hemligheter som finns dolda där. Frågan är om man någonsin kan komma så långt. Ägnar man en hel livstid åt att långsamt lirka sig genom skalet, använda list, klurighet och argument, våld, ilska, styrka – kan man då ta sig igenom?

Det går att hacka sin in en bit. Det går att skrapa bort det yttersta lagret, skorpan, och få en glimt av vad som döljer sig därinne. Kanske att man i vissa sällsynta fall, även kan nå lite längre, få kika under ytterligare ett lager, få upptäcka något fantastiskt därbakom, en gömd värld, full av stigar som leder åt alla möjliga håll, och vars jord talar om tusentals erfarenheter och lärdomar.

Men vem som trampat upp dessa stigar, vad som gett upphov till dess existens, hur alla små vägar hänger ihop med varandra, det kan du aldrig få veta.