Först sjunger man Hosianna
och vet inte till sig
då man höjer Zlatan och de andra
över allt och alla
som vore de
mer än gudar.

Sedan ekar Korsfäst
då spelarna i en match
inte lyckades
sparka in läderkulan
mellan ribborna.

Ändå lär man sina barn
att alla
oavsett prestation
alltid är
lika mycket värda
jag undrar
var finns logiken
var finns barmhärtigheten
var finns kärleken