Ibland man känner sig långt långt borta
Orden liksom kommer sig tillkorta

Allt stannar upp och fryser till snö
Man är så ledsen så man kan dö

Musklerna spänns och tårar faller
Ner på golvet som grumliga kristaller

Allt känns tomt och evigt i rummet
Jag säger bara sluta eländiga numret

Till slut kommer ljusningen i en dikt
Eller flera minsann utan tvång eller plikt

Så står jag till tröskeln av damm och raseri
Men på andra sidan finns vår kära poesi

Så buga och bocka för skalder och troll
Ty de skola trolla till dur ifrån moll