och dina rödprickiga stövlar hittar jag
i den största vattenpölen i stan
och därpå botten har du trampat in
din signatur innan månen stjäl ditt vatten
när flod och ebb blir blod


Märken efter mina blåmålade naglar
och brustna hjärtan
skrattar i din regnrock du slängde
i fjol men grattis till din befodran för
ännu en återfunnen tår av kemikalier
och sönderslipade marmorgolv
som du aldrig hade råd med


för i botten av din ICA-kasse kan man
höra din tystnad och framförallt
när du blundar och håller dig om öronen
då kylan färgar dom röda, ler du hårt
och brutalt för att dölja tårarna som slutat rinna
för flera år sedan




Ännu ett år har gått och dina kluvna hårtoppar
lockas när molnen blir regn och när regn
faller blir det sommarsmak i din mun för
gräset doftar nostalgi igen men snart är det höst


men ingen ser längre in i dina ögon
för där ligger sanningen och vem vill veta sanningen
när lögnerna låter bättre för mascaratäckta
ögonfransar har fallit från mina ögon när jag skrek
bort min röst

jag saknar allt som har med dig och mig att göra
men jag har hört att man aldrig ska älta det som aldrig
hände, Men fan vad jag saknar dig ändå och jag som bara
ville ha din hand i min, för du grät aldrig sorg bredvid mig










föresten så har någon suddat bort din signatur igen
så jag tycker du borde komma tillbaka nu