Jag är näcken. Mitt namn inger dig kanske känslor av obehag, för du vet nog att jag är farlig.Men kanske känner du också en kittling av något lockande, något som lyfter dig ur den trista vardagen. Du kanske tänker att jag tillhör sagornas värld men då vill jag bara säga att allt som berättats om mig handlar till syvende och sist om er, människor.

Jag är inte född här i vattnet. En gång bodde jag i himlen hos Herren Gud. Jag är nämligen en fallen ängel. Och mitt fall berodde på att jag hade en alltför stor längtan. Jag ville komma närmare det stora ljuset. Du har kanske någon gång sett en nattfjäril som cirklar allt närmare din kvällslampa och till sist bränner sig på den. Det var också vad som hände mig. Men jag dog inte. Jag föll ner på jorden och hamnade i vattnet.

Egentligen borde jag inte klaga på mitt liv här. Jag tycker om att spela, och i bäckar och åar kan du höra min musik. Om du lyssnar länge och koncentrerat kan du höra hur jag talar till dig. Jag älskar er, människor.

Och så älskar jag er musik. Mest älskar jag polskan. Jag har varit där mitt ibland er på logen där ni dansat. Nu för tiden gär jag sällan dit. Det är trummor och högtalare, elgitarrer och syntar och jag vet inte vad. Förr i tiden var det mera magiskt. Musiken böljade fram och tillbaka mellan spelmannen och dom som dansade. Och det var inga tunga klampande steg, det var rörelser med schvung och flykt, som alla hade i kroppen efter sitt arbete med liar och räfsor på åkern. Nu är allt det där borta.

Jag älskar era polskor och så älskar jag era kroppar. Jag känner värmen som finns mellan er när ni dansar och håller om varandra par om par. Men jag känner alltid, att den där värmen och gemenskapen som finns mellan er, människor, den gäller inte mig. Då bli jag ledsen och drar mig tillbaka till vattnet där jag är hemma.

Och kommer du till vattnet kan du få höra min polska. Kanske märker du att den inte är riktigt lik den polska du har hört spelas av spelmännen. Men den är vacker, för den kommer ur den längtan som jag känner till er, människor.Du har nog hört att det har hänt att människor kommit i mitt våld och stigit ner i vattnet där de drunknat. Ja, jag kan inte hjälpa att jag tycker om när människor kommer till mig i vattnet. Jag har kysst deras munnar medan skräcken funnits kvar i deras ögon, de har klamrat sig fast vid mig som om jag vore en räddare, som skulle lyfta upp dem ur vattnet. Men jag låter dem sjunka, trycker mig mot deras bröst och känner deras sista hjärtslag. Och för ett ögonblick kan jag känna mig som om jag vore en av er, finge leva ett helt liv som människa och sedan bli salig i himlen.

Jag vet ju att jag borde låta bli att locka folk med mina polskor. Men på något sätt har det blivit mer och mer spännande att försöka. Folk i allmänhet har inte alls samma känsla för polska som de hade förr i tiden. Men nog finns det en och annan som låter sig lockas i alla fall. Idag lever människorna i en värld där de är svältfödda på upplevelser av det som är farligt och oförklarligt. Kom närmare, mina damer och herrar, kom närmare! Lyssna på näckens musik!