Mitt inre har förvandlas till arid ödemark

alla ån och små bäckar har torkats ur

sandhav är min nya natur

vindarna blåser runt på den saliga marken

där jag gick vilse

försvann i ensamhet

jag drunknade i sorgen

och uttorkades av smärtan

men ändå

av någon konstig anledning

andas jag?

Gud,

låt himlen fälla tårar över mig

spola över de blodlösa öppna såren

hela - så jag åter lär mig att leva

för han,

är borta

         nu...