Hittar ingen orsak och känner mig ihålig som ett gammaltvrak.

Allt meningslöst färrlöst. vått och grått.

Och jag får hjärn- släpp.

Tom i huvudet på morgonen hittar inga ord,
men tänker inte alls på självmord.

Kan inte uppskatta en kvinnas kropp och bröst.

Händer inget med min snopp och inombords är det vintertröst.

Vet att morgnarna är värst och att det släpper på kvällen,

men sedan kommer återigen morgonen.

Allt är grått, tröstlöst och trist, javisst.

Men jag vet att till sommaren kommer det blir att bli bra igen.

Och då kan jag sluta med terapi och pillren.

Tills det får jag kämpa på och av er lite stöd jag kan få.