Tänk att kunna skratta
tänk att kunna le.

Jag kan bara flina
men ingen kan mig se.

Ingen kunde höra
den gången då jag skrek.

Ingen ville ha mig
för jag var så blek.

Jag kunde släppa taget
utan att falla ner.

För du ryckte mig intill dig
när rädslan kröp allt mer.

Men jag hängde då i kanten
på livets sköra tråd.

Jag kunde inte nå
och inte mer förstå.

Ja du var så nära
när jag såg dig där igen.

Men när du reste på min kropp
var jag i himmelen.