Mot dom lätt nerfallna grenarna
där mörkret och bara ett par ljus
är något som vi båda ser
i detta magiska underliga steg
som tar oss vidare framåt i rädslan
att inte rikigt veta vart
och hur brevid när vår framtid är där
i ett kort ögonblick står vi bakfallna vetande
hållandes i varandra tryggare än någonsin
och förklarar tacksamheten
som vi stolt för varandra kan somna till