Men ibland vill ni att jag skall förklara mig.

Jag måste stiga ut ur mig själv och titta på mig själv. Kanske måste jag försöka använda era ögon, för att bli synlig just för er?

Men då känner jag mig inte självklar längre.

Jag blir osäker. Är jag verkligen som jag beskriver mig?

Jag börjar känna mig konstig. Om dethär nu skulle vara jag, är det normalt? Eller... kan ni ändå tycka om mig?

Innan vi satte ord på oss, var vi vanliga. Alla. Ni trodde jag var som er. Jag trodde ni var som jag.

Inne i oss själva är vi självklara. Om vi förklarar oss, blir vi kanske tydliga för andra... men mera främmande för oss själva.

Är det så?