Drar mitt finger i en urtrött vattensamling på broräcket tänker en vanlig tanke människor som suddiga gestalter omger mig med sina svepande rörelser bort vidare till sitt

Vandrar alldeles så som man ska en fredag i juli med linne som skaver över magen och brösten i en ganska opassande bikiniöverdel under tänker på sättet att överleva en trasig natt då husen har bombats och alla avlopp har kollapsat på morgonen sitta i spillrorna och helt enkelt bara klara av att gå med på det nya livet som väntar

Hämta sitt vatten i en röd sprucken hink vid den sporadiskt utställda vattentanken hälsa på kvinnan som står före säga Gud är med dig se mitt barn leka med hennes jaga en höna som förirrat sig in i människosamlingen

Lägga ut filtar och madrasser på det betonggolv som blivit kvar som våldet inte härskade över bjuda familjen på grönt sött te i pyttesmå glaskoppar med guldkanter hoppas på en vapenvila

Här går jag i min hemstad och vet ingenting om hur det är att behöva kämpa leka och leva på andra breddgrader jag kan bara gissa inte göra människor till offer utan till vardagshjältar

Vardagshjältar och överlevnadskämpar men livet här är också en kamp fast det kanske inte syns inte i antal skotthål eller gropar i marken men i människors urgröpta inren i deras drömmar i deras strävan efter den mening som vi alla i denna jordiska tillvaro behöver