En dag när hon stod och målade på sin tavla slant hon med penseln som strök över ramen. Hon fortsatte att måla på väggen. Runt hela rummet.

Hon målade små kor som betar på en äng. Skepp som seglar mot horisonten. Barn som leker i solnedgången. Gamla som sitter på en bänk.

Hon målade teverutan vit och mattan grön.

Sedan målade hon golvet blått och taket i silver och guld.

Hon stjälpte ut färger på golvet och rullade sig i dem. Hon ålade sig uppför väggarna och ut genom fönstret. Där mötte henne en värld lika färgglad som hon.

Hon smälte samman med den och blev ett penselstråk i vinden.

En nyans bland nyanser. En frekvens.

Ensamhetskänslan gav vika.

En dag när hon stod och målade på sin tavla slant hon. Livet blev aldrig detsamma.