När du gick den långa vägen
från busshållsplatsen
till det stora huset
där människor förvaras
då det knöt sig i din mage
inför mötet

all din längtan
allt ditt hopp
ditt föräldralösa skri
gömt i natten

inga minnen
bara toner
från år som suddats ut
ögon söker trygghet
armar som sträcks ut

När du gick den långa vägen
för att möta henne
hon som tillhörde en plats
utan tillhörigheter

bara en säng
en tid för medicin
och bröd med margarin
som kändes tryggt

maktlös och förlorad
gick du för att än en gång
rädda henne
från sig själv

varje gång
återvände du själv
den långa vägen
till busshållsplatsen

åkte den långa vägen
till det liv du skulle leva
i hennes skugga

din barndoms kärlek