Jag tappade min livsgnista på grusvägen
mellan mig och det som var ditt
Nu går jag besvärat barfota baklängessparkandes,
med blicken nedåt, uppvirvlande damm i ögonvrån
och en betungande svettbörda på ryggen

Sommarsolen rullar ut sin röda välkomstmatta
och brännmärker hånleende mina fötter.
En Flugkonstellation spelar upp ett, för stunden, dedikerat musikstycke och stoltserar i marschtakt fram längs min överstekta panna

Mina ögon kisar svidande, söker dåsigt, patrullera
halvsovande efter något att fästa motivationen på.
Må hända en hägring, men även luftslott kan,
om endast för stunden, svalka och få en att höja blicken