harmoni med skapelsen...

vågar man tänka så?

inte suga ut mer resurser än jorden hinner reproducera...

inte generera mer utsläpp och avfall än jorden hinner återvinna...

(speciellt som mänskligheten tydligen spräckte den balansen redan på 70-talet...)

en rättvis värld...

där de flesta får det ganska mycket bättre...

och den lilla micro-minoritet som vi tillhör får det skrämmande mycket "sämre"...

(jag tänker små hus/generationsboende/en plasma per "by"/lokaltrafik/enstaka bilar för uthyrning/inga semesterresor utomlands/en tjugondel av dagens garderober/resturangbesök någon enstaka gång per år - och ändå skrapar jag nog bara lite på ytan...)

hur mycket skulle varje svensk kunna "ta ut" egentligen?

om hon höll sig till sin ranson?

jag vågar egentligen inte tänka så här...

någonstans i det undermedvetna känner jag mig som en buffel som smugit sig in på grannens barnkalas och ätit upp halva tårtan och nästan alla godispåsar, så att de flesta barnen blir utan...

men på det där djupa planet, där tankar leder till livshållning, vågar jag nog inte tänka så här...