jag går med bestämda steg in igenom dörren till estet. Nu jävlar, det finns en återvändo jag kan vända och gå hem igen..men NEJ! hon ska inte få vinna,inte i dag inte i morgon oc hitne nästa vecka heller.

Jag rundar hörnet,och komemr till mitt skåp,jag ser att dom sitter där borta på elementen som dom brukar göra..jag bryr mig inte..jag öppnar skåpet och det första som möter mig är en böglig vattenflaska, som jag lämnade i skåpet tio veckor tidigare..bara för skojs skull.
Jag hänger av mig min tröja,och stänger skåpet.Börjar gå mot dom, tittar dom i ögonen,släppet inte blicken..konsentration...NU!

Hej! säger jag. Tittar på dom och ler..

Sen sätter jag in ipoden i mina öron och går bort från dom,hjärtat bankar hårt i bröstkorgen,men jag klarade det, jag vann över min rädsla..hon kan inte få mig, hon kan inte trycka ner mig,elelr få mig att känna mig liten,ensam och osädd...nej nej, det är beskrivningen på henne.

...Jag öppnar dörren till byggnaden med den tanken i huvudet...nu attans tar jag dom!