Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag vill bara få det ur mig.

 

Att söka gör ont,

det är att ge uppoffringar.

 

Dra det ur mig!

för det tär så mycket.

 För mycket.

 

Och själen som anslöt sig,

accepterade,

livnärde sig i drömmarna.

 

Du broderade kärlek mellan mina lungor,

skapade mina andetag.

 

PRATA MED MIG.

Ovetande grunder är inget att balansera på,

linan brister!

Hur många gånger ska du mörda?

 

Nagelbandssköra ord,

håller i nuet

och i din verklighet.

 

Men livet penslar tårar på ytan min vän,

fuktiga mirakel existerar inte.

 

Det är du och jag.

 

Så välj min sötaste.

Svara.

 

Händerna behöver veta,

om de nån gång

ska få smeka värme igen.

 




Fri vers av P o e t r y S o f i e
Läst 539 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2008-08-02 22:59



Bookmark and Share


    vemod
snyggt...
2008-08-05

    ej medlem längre
Gillar det lite lätt svävande och bedjande tonfallet i den här texten. Särskilt formuleringarna "fuktiga mirakel existerar inte" och det väl avvägda slutet tilltalade mig. Dikten liksom "glider" ut i en avslutande aningen underförstådd fråga som jag verkligen hoppas ska besvaras jakande så småningom.
2008-08-03
  > Nästa text
< Föregående

P o e t r y S o f i e
P o e t r y S o f i e