Grånad är himlen
tung såsom bly
Regnet det hänger
i luften våt

Mitt sinne det speglar
den gråa sky
Som sandsäckar
fyllda med gråt

Aldrig jag trott
att det kändes så här
Jag trodde mig
hålla distansen

Men du hade trängt
in i hjärtat och så när
Fått mig att
tappa balansen

Jag gick väl vilse
i snårig skog
och upptäckte du
var inte den

Men samtidigt vet jag
att älska jag kan
Det väcker ett hopp
om kärleken