Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Tom och ensam, olyckligt uppgiven inom


Ensam i ett vimlande rum

Inget leende stryker mina läppar
Bara en tom djuphet i mitt inre
Hjärtat stannar
av sorg av att kunna förlora
Min glädjes källa

Förändringarna sliter
Tiden river
Lyckan vill gå
Olyckan stanna
Tomheten slukar mej

Rädslan tar över
mitt hjärta istället för ljuset
Rädslan att förlora
Mitt underbaraste val
Mitt finaste minne av dej

Älskar dej




Fri vers av Off white winterpale
Läst 335 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2008-08-05 21:24



Bookmark and Share


    LadyFool
mm den här var väldigt fint, ren, fin, känslosam, en stark önskan om att lindra rädslan.. vackert!
2008-08-05

    Nicklas VIP
Riktigt vackert.. Och jag kan verkligen känna igen mig i dina känslor..
2008-08-05
  > Nästa text
< Föregående

Off white winterpale
Off white winterpale