Under hyn, din beröring
i smärtan, ditt skrik
skär stupen, andas luften
av ytans lugn

En kvam doft av dagg
ett fågelskrik
pålen i hjärtat
och min brännmärkta själ

Minnesbilden av mina ögons
avskalade känslor
blödande naglars
blödande sår


En gång fanns det en pojke
som trodde på livet och glädjen
Jag har dödat honom
mina tårar har sköljt bort hans leende

Du är inte dig själv längre, Daniel

Vad jag väntat på de orden

Du höll mig i din famn
medans jag grät